Efter denna lediga dag r jag fortfarande lika trött. Kanske beror på min träning imorse innan frukost. Löprunda på 5 km i det uuunderbara vårväder som nu hittat till ÖVik. Eller att jag satt och pluggade i solen i två timmar.
HUr som helst har jag alldeles för mycket kvar att göra. Om exakt en månad så avgår tåget från övik och hem till härliga kalmar. Helt galet va fort de går ändå :O
Jag som knappt börjat packa, kan bero på att jag inte har några flyttlådor. Men de löser sig förhoppningsvis nästa vecka. Har iaf sålt min soffa och bokhyllan blir hämtad på måndag, skönt att bli av med klumpen. Funderar på om jag sälja mitt matbord med. Vi har ju plats för det hemma, frågan är bara hur snyggt de är, alltså bordet i sig är riktigt fint för att vara ikea, men det blir så naket hemma tror jag. får diskutera med mannen vad han tror. Vi har haft den diskussionen många gånger, men vi kommer liksom ingen vart.
dagens I-lands problem....
Förövrigt händer det inte såå mycket i mitt liv, mer än vanligt. Kaos och prövningar.. Detta får mig att bli ännu mer Icke-gud troende.... livet är itne rättvist.
Jag pluggar förfullt till två tentor och två inlämningsuppgifter samtidigt som jag har praktik på heltid, tränar, sover och saknar. Det känns som att det borde vara sommarlov snart. ÄVen om jag komemr jobba så slipper man tänka på uppgifter som ska in och tentor som ska läsas på inför. Det enda jag kommer plugga på är sådant som har med jobbet att göra.
Måste även komma ihåg att köpa mig en pilatesmatta, men det får bli till nästa månad. Har fått hem en pilates bok och nu hade jag tänkt försöka helhjärtat med att bygga upp min inre styrka. Kan bli intressant.
Men löpningen går bra. Känns att man börjar komma tillbaka nu. Tränar varannan dag, vilket ger mig mellan 3-4 pass i veckan. Helt lagom till att börja med :) Blodomloppet närmar sig så för att göra en kolla så ska jag springa Hägglundsjoggen nästa vecka. Denna är dock "bara" 4 km, men en bra koll får man på formen inför kommande lopp. Nästa helg är det även massagekurs som nalkas. Kul ska det bli :)
Nej nu ska jag sätta mig med plugget igen. Ha en go kväll allihop!
Idag blev det ett lugnt distans pass på 7 km. Kroppen svarade underbart bra, hittade en lagom takt och höll mig till den. Pulsen låg bra hela varvet. Dock var det snöstorm... Men på något sätt så fick jag extra energi från den. Jag blev peppad. Och när kroppen svarar så bra fastän morgonen kändes tung så blir man lyrisk. Hoppas det fortsätter så här nu.
Jag känner hur kroppen långsamt går tillbaka till November månads form. Helt underbart. Känner att jag tappat lite överflöd kring höfter och midja. BAra en tidsfråga innan jag är tillbaka efter min sjukdomstid. Yey!
Känner mig ganska slut nu. HAft halvtidbedömning på praktiken '(fick åka in trots ledig dag) men fick väldigt bra feedback och det känns kanon att det går så pass bra. Jag ser fram emot sommaren.
Har även pratat med bovärden och fixa en besiktning utav lägenheten, om exakt en månad kommer han och inspekterar. Så alltså är det bara 1 månad och 4 dagar kvar tills jag beger mig hemåt. Skööönt.
Nej nu tänker jag faktiskt ta och lägga mig då jag är galet tröt och ska upp tidigt morgon. Jobbar helgen dagtid lördag söndag sen jobbar jag även måndag. MEn är ledig på tisdag, då blir det tandläkaren. Sen jobbar jag onsdag torsdag fredag. Ledig helg, sen är det bara tre dagar kvar av praktiken. OCh förhoppningsvis så är killen här då :D tiden går fort när man har alldeles för mycket att göra :)
Den som inte vill läsa romatiskt grejs kan sluta läsa nu.
Fyra år. Fyra fantastiska, omvälvande, snurriga, galna år! Så länge har mitt hjärta tillhört dig och det kommer tillhöra dig i flera flera flera år till! Jag kan inget annat än le. Jag är så otroligt lyckligt lottad som får ha denna underbara,älskvärda man i mitt liv.
Han kompletterar mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Han står ut med mitt tjat om min vikt och kroppsnojja, mina små mindre kaos och alla mina oförklarliga gråtattacker. (som jag aldrig kommer kunna förklara helt ut, tyvärr hjärtat, men det är så). Han viker inte undan för tårarna.
Han stöttar mig när mina ben inte orkar, han bromsar mig när jag rusar på för fort. Han tar ner mig på jorden när mina planer flyger iväg mot månen och längre, han knuffar mig upp ur det där djupa hålet av tankar och funderingar som ibland försöker bryta ner mig.
Han coachar mig i min träning och vet oftast på vilket sätt han ska peppa mig :) Han känner mig bättre än någon annan!
Vi har under våra fyra år tillsammans gått igeom både himmel och helvete, så många gånger om. Prövning på prövning har vi tacklat och tillsammans gått vidare, starkare än förut. Bara för att vi passerar fyra års sträcket lär vi inte stöta på mindre problem,inte heller kommer de underbara stunderna att bli färre.
Älskade Niclas. Du har varit med om det här så många gånger för, mina tafatta försök till kärleksförklaring. Du vet också att jag inte kommer lyckas förklara de starka känslorna jag har för dig. Men jag vet att du känner det, precis som jag :)
En mycket trött dam bakom tangenterna. Händelserika dagar. Jag har tömt mig totalt på energi, med gråt, träning och fullt upp.
Ännu en gång mamma, Jag älskar dig. Du vet det, jag vet det. Jag är bara dålig på att berätta det. Jag vill inte att du ska tro att jag glömt bort dig, att jag ersätter dig eller på något annat sätt tar bort dig ur mitt liv.
Efter alla dessa år (21), och efter allt vi gått igenom så vet du att jag värdesätter dig högt. Du och morfar har varit mina stora förebilder genom livet och jag har haft en enorm trygghet i er.
Under dem senaste åren har vi stött på diverse hinder och haft en dålig kommunikation med varandra. Jag borde signalerat tidigare och du kanske skulle sett mer åt mitt håll. Jag vill inte förlora dig eller bryta upp vår relation. Jag vill ha min mamma kvar. Men det är som du säger, jag har startat mitt egna liv och kommer snart ha en egen familj. Men du kommer alltid vara där, om inte alltid längst fram, så iaf i kulisserna.
Nu tänker jag inte ta upp mer, men jag hoppas du förstår, att min mening var aldrig att du skulle känna dig ersatt eller mindre värd och älskad. Man kopplar med olika människor och vissa kommer att komma väldigt högt upp i min älskvärd lista. När man sen förlorar dem så gör det ont, fruktansvärt ont.
Men återigen mamma, jag älskar dig. Tro aldrig något annat <3 Vi ses i sommar!
Dagar som denna är jag jävligt less på att vara kvinna. Eller iaf mitt genetiskt kvinnliga jag. Mer hormonell människa undrar jag ibland om det finns. Solen har varit uppe och strålat ner på vårt lilla samhälle hela dagen. Det har varit varmt och skönt med ljumna vindar. JAg var ute på en löprunda som var tung men ändå blev det bra tid. Ändå har jag den där förbannade gråten i bröstet och klumpen i magen som får mig att må illa. Dagar som den här vill jag bara krypa ner under täcket och hoppas att allt går över...
Samtidigt blir jag så fruktansvärt arg på mig själv! Det är inte ett enda jävla dugg synd om mig, inte idag iaf, för nu gnäller jag bara. Dag ut och dag in gnäller jag om att jag är ensam och längtar hem. Ja fröken JOhansson folk har fattat det nu. Snart spyr väl folk på mig för att jag inte pratar om annat.
Det finns många människor här på vår runda planet som har det miljoner gånger värre än jag, på många olika sätt. Och jag gnäller över småsaker...
Jag har dock lärt mig att man måste få beklaga sig, även om man inte alltid har det värst.
Idag tänker jag mycket på min svärmor, Ingrid. Idag är det fem månader sedan som jag åkte med dig in till sjukhuset. Då visste jag inte hur utgången skulle bli. Ibland önskar jag att jag hade vetat. Min saknad efter Ingrid är inte hälften så stor som den är för Niclas och hans syskon, det vet jag. Och när jag då känner hur ont det gör i mig, så smärtar det mig ännu mer då jag vet att deras smärta är ännu mer enorm. Har ni någonsin upplevt känslan av maktlöshet, när ni vet att inget ni gör kan få andras tomhet att försvinna, inte heller er egen.
Ingrid var en riktig människokännare. Hon nådde fram till så många, även mig. Hon blev som en extra mor. Jag tänker mycket på hur vi pratat, hur hon peppade mig inför första utförsåkningen i skidbacken, innan Victorialoppet i somras. Hur glad hon blev när jag kom hem för hennes födelsedagsfest. Hur glad hon blev när hon öppnade min present till henne, ett halsband med en Ängel på. Hon tog på sig det direkt.
Det halsbandet har jag hos mig nu. Jag tar på mig det när jag känner att jag behöver extra stöd, eller bara känner mig lite mer ensam. Varje gång jag tänker på dem sista dagarna, den sista stunden, så gör det ont i mig. Men samtidigt tackar jag för att jag hann hem. Fy sjutton för att ha suttit uppe i Övik då... Jag är fruktansvärt tacksam för att jag hann hem <3
Tårarna rinner ner för kinderna, det har dem gjort hela föregående stycke. Ett inlägg som börjar med ilska och frustration mynnar ut i tårar. På ett sätt så lättar det, på ett annat vis gör det bara ondare. Men jag lyccnar på Inrids ord. " Det är okej att gråta".
Jag saknar dig Något oerhört Ingrid <3
Samtidigt älsklingen min, är jag egoistisk och vill ha dig här mer än någonsin <3
Sista söndagen i april, solen skiner från klarblå himmel och livet känns för en stund ganska mycket lättare. dock vet jag att det bara är så för en stund. Jag tycker fortfarande att mitt liv här i övik står på paus. Missförstå mig rätt, jag tycker Övik är en vacker stad, omän lite illaluktande ibland. Jag har lärt mig att tycka om Övik, att ta mig fram här. Men samtidigt känns det som att jag flyr. Från vad kan man då fråga sig. Ja från livet själv.
Jag har insett att ibland är mitt psykes ålder långt före mitt förnufts ålder. Vilket kan vara ganska krångligt ibland. MItt psyke vill slå sig till ro i hus, börja bilda familj, ha ett bra jobb som jag trivs med och låta livet tuffa på. Tur att förnuftet finns och bromsar, annars vet man aldrig vart jag hamnat. Men jag har alltid varit lite lillgammal.
När dock livet känns som att det står och stampar på samma jordplätt, när jag känner mig ensam och långt ifrån min bättre hälft, så lyssnar jag på musik. Musik sansar mig som inget annat, det hjälper mig att få ut tryckande känslor, både glada och sorgsna. Här lägger jag upp en låt som jag tycker är helt fantastisk och underbar. Att gå ute i solen och lyssna på den piggade upp migg humör :) enjoy
7 km!!! Fan jag är stolt över mig själv! riktigt jävla stolt! Känns underbart när kroppen svarar och kilometrarna bara försvinner. Med tanke på hur urform jag varit så känns det toppen, nu är det bara att fortsätta uppåt! Blodomloppet nästa.
Jag tror jag ska lägga mig och vila en stund. Sedan blir det plugg innan det bär av till fröken Duse för att fixa frillan. Spännande :P
Ännu en lördag, dock den sista i April månad för detta året. Roligt, nu går även vi här i norr mot varmare tider. Igår sprang jag runt på stan i sju timmar i diverse ärenden. Men jag fick allt gjort :)
Lämna in fältstudieintyg, skriva på lönepapper, boka tandläkartid, pratat med tatueraren, pratat med övikshem, var en sväng hos röda korset och förhörde mig om min inlämning av möbler, köpte ny löpartröja på stadium, ny bh på cubus (varenda affär bestämde sig för att ha rea, fyyy) bokat klipptid, fixat hårfärg, bokat tågresan hem osv osv.... Herregud mina fötter ville döda mig när jag kom hem igår. Men ingen rast ingen ro, tillsammans med sofie bar det av hem till oskar för at käka lite och umgås. Vi gör sådant ör sällan tycker jag. Bäst att ta vara på tiden som vi har nu, vem vet vadsom sker i framtiden?
Idag ska jag bege mig ut på en härlig löprunda. Tar med mig sofie bort till höglandssjön för att löpa runt spåret. har ingen bestämd längd eller tid, men minst fyra km, gärna 7. Ska bara få upp sofie som troligtvis fortfarande ligger och sussar. Men bara att kicka igång dagen! Sen blir det plugg, packning och ikväll lite saknad kvalitetstid tillsammans med Sofie och fröken Lovisa Duse. Det var allt för längesen!
Ca tre veckor kvar till min man dyker upp här i norr, jag saknar honom som sjutton och mer. Det är som jag beskriver för mina vänner, det känns som att livet är pausat här uppe. Visst, plugget går kanon och jag blir ju någonting, men ändå....
Nu vaknade sofie till liv, så jag ska ladda min mp3 med ite tagga musik sen beger vi oss ut, ber till väderguden Tor att regnet stannar borta ett tag till.
Ännu en dag har gått. Flutit på riktigt bra tycker jag. Började praktiken kl 8, skönt med en timmes sovmorgon. Dock får man inte sådan lyx imorgon.
Men har skött ganska mycket idag. Är så svårt att veta vad man ska göra på ett äldreboende. Men de kommer väl. Sen att huvudhandledaren stressar på en (av vilken anledning) är en annan sak.
Har kommit igång med undervisnings uppgiften. Eller, är iaf bestämt vad som det ska undervisas om. Sen har jag även läst ut boken till palliativa uppgiften. Nu kommer det roliga, söka artiklar och skriva ett arbete på 2500 ord. Jag har iaf börjat och den ska inte vara inne förrän om en månad. Känner mig hyfsat ute i god tid. Sedan ska det pluggas inför tentorna den 7e och 8e juni. Huvva. Men jag känner att jag från någonstans har fått förnyad energi. Jag vill plugga, jag vill komma igång och jag vill lyckas.. Jag kommer lyckas!
Var även ute på en joggingrunda idag. Varit gråmulet hela dagen men de skulle inte få stoppa mig. Lagom till man kommer hem så blir himlen blå och solen skiner som aldrig förr. Känslan när man kan springa i vårtightsen med löparjackan uppknäppt utan att frysa är underbart! Hoppas verkligen inte det kommer någon mer snö nu! Jag mördade även mina armar nr jag kom hem. Har köpt hantlar som jag ska börja träna med. Det kommer kännas imorgon vill jag lova då mina armar inte fått jobba på länge. Men det känns iaf underbart att vara frisk och komma igång igen. Blodomloppet här kommer jag!
En liten Hälsning till Farmor: Jag mår bra! Jag har bara haft en liten dipp och mycket och tänka på. Tänker fortfarande mycket men har distanserat det lite bättre. Så du kan vara lugn farmor, men tack för att du bryr dig :)
Nu ska jag äta lite Citronyogurth, ett tips, det är mycket gott :D <3
